Roy Albert DeMeo

Läs om denna snubben:
http://en.wikipedia.org/wiki/Roy_Demeo
Iskall och ökänd mafiosi från Brooklyn, New York som var medlem i Gambino familjen (En av dom fem familjerna i New York). DeMeo ledde sitt egna crew och arbetade bland annat utifrån sin klubb The Gemini Lounge. Dom engagerade sig mest i bilstölder på en hög nivå, utpressning, narkotikahandel och mord som kom att bli deras främsta specialitet. DeMeo's crew påstås ligga bakom mellan 75-200 mord mellan 1972-1982, men det är omöjligt att riktigt bevisa. Ryktena kommer bland annat ifrån polis informatörer eller ex crew medlemmar som har såld sig till FBI för immunitet. DeMeo's väg in till Gambino familjen var genom hans mentor, Anthony "Nino" Gaggi som han träffade 1966. Nino Gaggi var då en mycket respekterad medlem i Gambino familjen med "soldier" satus. DeMeo som jobbade hårt för att själv bli invigd fick inte sitt godkännande förän långt senare. Hans verksamhet omfattade ändå redan nu stora summor pengar och han kickade upp till Nino Gaggi för att bevisa sin lojalitet och dedikation. DeMeo och hans crew är ökända för att ha använt sig av styckning, naturligtvis för att lättare förflytta och bli av med liken. Det gick så långt att man började använda utrycket "Gemini method" vilket beskrev DeMeo's bearbetade mord metod. Oftast lurades offren in till Gemini Lounge genom sidodörren (förmodligen för att den ingången var mer avlägsen). Sedan ledde man offret upp till lägenheten som utgjorde den övre bakre delen av klubben. Enligt ex crew medlemmen och polisinformatören Frederick DiNome så var nästa steg att någon (nästan alltid Roy DeMeo själv) dök upp bakifrån med en pistol med ljuddämpare i ena handen och en handduk i den andra. Han sköt då offret i bakhuvudet, och virvlade sedan snabbt in huvudet med handduken som en turban för att stoppa blodet från att rinna ur skallen. För att försäkra sig om att skottsåret skulle sluta blöda, så högg en crew medlem (oftast Chris Rosenberg) offret i hjärtat för att få blodet att sluta pumpa helt och hållet. Offret var nu lividerat. Personen kläddes sedan av och drogs in i badrummet där man lät det resterande blodet rinna ur och/eller flörstelnas innuti kroppen. Detta gjordes för att förenkla nästa steg, vilket var styckningen. Man placerade sedan kroppen ovanpå vattentäta plast mattor som hade vikts ut i ett av rummen. Huvud, armar och ben sågades eller skars av och man la dom i påsar som slutligen hamnade i en kartong. Sista steget var att kartongen dumpades över sopptippen på Fountain Avenue i Brooklyn. Flera ton skräp dumpades dagligen på denna plats vilket i sin tur gjorde det omöjligt för någon att upptäcka dom eventuella kroppsdelarna. En smidig och hänsyslös metod, och man kan ju bara fantisera om hur många mord som utfördes utav DeMeo's crew för att komma fram till denna. Efter att DeMeo organiserade sammarbetet mellan "The Westies" (en irländsk-amerkansk kriminell organisation) och Gambino familjen så fick han äntligen sin existens bekräftad. Paul Castellano som var dåvarande boss var tveksam men lät denna manövern bli grunden till hans nästa beslut. DeMeo var nu invigd och fick bli förmedlaren mellan Gambino familjen och The Westies. Nino Gaggi som efter Carlo Gambinos död 1976 blev befodrad till capo utav arvtagaren Paul Castellano, var en stor orsak till att DeMeo blev invigd. Hans försök till att övertala Castellano gick aldrig igenom, Paul var skeptisk. Så Gaggi informerade DeMeo om att han behövde bevisa sina fördelar och sin lojalitet på en mycket mera högre nivå än mord. Och så blev det onekligen. Men kontraktmord var och förblev DeMeo's huvudsakliga verksamhet vilket förmodligen blev hans död till slut..

Läs mer på länken där uppe, hinner inte avsluta det hela på rätt sätt måste decka!

Komvux

Håller på att vända ut och in på mig själv här! Jag kommer bokstavligen talat att ligga ihopskrunken i en blodpöl bland mina egna organ om jag inte får kläm på detta snart. Jag har sökt igenom hela jävla komvux katalogen nu utan resultat.. Vad fan står "Ork1" för? Jag vill bland annat söka in till Engelska A kursen men det finns inga dagskurser med bara just "EnA". Utan det finns endast något som heter EnA+Ork1 som tydligen ger 150 poäng istället för 100 poäng. What the fuck! Antigen så är jag totalt efterbliven eller så har komvux uteblivit med denna informationen. Jag tänker ta mig dit imogon och få hjälp av studie- och yrkesvägledaren med goda resultat, annars kommer jag att "go medieval on their asses" med blåslampa och stenkastning! Okej, jag överdriver nu men ärligt talat.. Jag vet att sjävla studierna inte kommer att vara någon picknick men själva sökandet ska väl för fan kunna vara det! Förmodligen så kommer jag att få en skit simpel förklaring av någon föråldrad tant med bågiga glasögon och kaffeluktande munlukt och bli hemskickad efter 2 minuter, men då får det bli så! För jag tänker inte låta denna lilla bagatell fucka upp mina planer nu.. Har äntligen samlat mig själv och funnit tillräcklig motivation för att läsa upp mina betyg, och det är från och med nu oundvikligt för mig. Punkt slut!

Amerikas förenade stater...

Vårt kära Amerika, landet som ibland känns som en granne till hela världen. En inspiration till en hel värld, begrundad på folkmord och tjuveri. Ett land som stolt och beblottat fortsätter sin väg till total kontroll över befolkningen. Med manipulerade president-val och subliminala hjärntvättnings metoder så står inget i vägen för detta land, åtminstonde inte på sikt. Visst, vi har ett antal andra stormakter i världen, men hur stor rivalitet mellan dessa existerar egentligen idag? Är detta ett sätt för världsledarna att lura civilbefolkningen till att tro att det skapar en balans i världen? Att olika stora riken med annorlunda vyer utgör en viss balans i våra samhällen. På så sätt att resten av länderna kan inspireras och utesluta det dem vill från var och en stormakt. Att man som vanlig person känner sig trygg av att veta att världen inte styrs av en enda stor regering? För då är det inte en diktatur.. Folk fastnar på ord och betydelser, kanske borde man fördjupa sig i verkligheten istället. Det är så lätt hänt att man blir en följeslagare och att man inte låter sig tänka själv. Allt för många infekteras av detta, för att sedan acceptera det i en hel livstid. Ungefär som en livslång obebotlig sjukdom, fast som i detta fallet faktiskt har ett botemedel. En själv! Sina egna tankar! Ja man vet aldrig, kanske styrs världen av en osynlig "världsmakt" sammansatt av de mäktigaste ledarna där etnisk härkomst är obetydelsefull och där pengarna styr. Detta må vara mycket långsökt men det är ända en fråga som är viktig att ställa sig själv ibland. TV och nyheter, hur vinklat är det egentligen? Hur stor procent ska man utesluta och hur stor procent ska man tro på? Vad vet jag, jag är bara en svenne från Malmö, världens minsta storstad..

Måste dra nu, men det finns mycket mer att säga...

Cosa Nostra "Vår sak"

Jag har min lilla kollektion, eller min "mob corner" som jag skämtsamt brukar kalla den för. För jag har alltid facinerats av maffian, eller Cosa Nostran som den egentligen heter. Men jag ser den inte som en förebild utan mer som något lärorikt, nästan som modern historia. Detta är som en hobby för mig. Vissa följde italienska fotbolls ligan, jag följde den italienska Cosa Nostran som ung. Efter att ha läst ett flertal böcker och fått ett riktigt perspektiv på hur den funktionerar så måste jag medge att jag är chockad. Inrotat i samhället har organisationerna växt sig starka och under vissa perioder nästan accepterats(varjefall av människorna i maffia-infekterade områden). Systemet har infiltrerats och åtskilda gånger har domstolar upplösts pga Cosa Nostrans inflytande. En organisation är som en enda stor bläckfisk vars tentakler har nästlats in sig i området och sugit i sig dess näring. I detta fallet pengar. Ett fenomen vars existens tog mer än 100 år att avslöja. Varjefall officiellt. En ärans man, en mafiosi, en "familjeman" som är trogen intill slutet. Varjefall tills konflikterna börjar och livlösa och deformerade kroppar staplas upp i båsen på bårhusen som skräp, som rester från tidigare liv. Eller när polisen och karanbinjärerna slår till hårt mot familjerna och många medlemmar blir berövade friheten och utredarna sätter hård press på dem. Då finns det fortfarande en rätt så liten procent av individer som väljer att byta sida, dem väljer att riva ut sin själ och sälja den mot ett reducerat fängelsestraff. Ibland för att rädda sina riktiga familjer från ett eventuellt atentat under en pågående fejd, och i utbyte mot information få sin familj skyddad. Det kan också bero på att en medlem anser sig vara dåligt behandlad inom klanen, och därför väljer friheten framför lojalitenten till familjen. En pentito.. Som det kallas på sicilianska, är en person som i familjernas ögon kommer att få ångra sig djupt.

Salvatore "Toto" Riina, som var Corleone alliansens ledare under många år lyckades undkomma lagen i decennier innna han greps. Bernardo "Binnu" Provenzano från samma familj lyckades gömma sig i hela 43 år, och kunde mer eller mindre ostört driva sin organisation under tiden som efterlyst, från självaste hemstaden Corleone.

Jag är facinerad av Cosa Nostrans enorma kapacitet och dens vilja av att överleva. Den ständiga jakten efter nya vägar att gå för att uppnå maximal vinst inom olika branscher, illegala som legala. Samtidigt som jag känner avsmak för organisationernas handligar så respekterar jag dens existens och syfte. Det är väldigt dubbelt, precis som själva organisationen i sig. För att riktigt kunna förstå den så måste man först förstå siciliens traditioner och levandssätt. Detta fenomen är något som med åren har blivit ett med vardagslivet i många byar och städer runt omkring södra italien. Idag finns det många företag vars grund byggts upp helt av ärans män, och som därför står dem i skuld föralltid. Många företagare har med åren försvunnit till höger och vänster, vissa upplösta i syra, andra lämnade med bakhuvudet bortsprängt för alla att se. Maffian är stark och slår till blixtsnabbt, eller ibland efter månader och ibland efter år beroende på omständigheterna. En ärans man dedikerar sitt liv till organisationen och svär på sitt liv att aldrig arbeta med rättsväsendet. Ära och respekt, pengar och makt.. Medlemmens status bildas av dens ekonomiska bidrag, men även av dens handligar och ansvarstagande. Man kan se det som ett företag, ett företag utan gränser eller normer. Konkurrenter och uppstickare med nya affärsidéer, men som väljer att inte dela dem med familjerna accepteras aldrig. Snarare likvideras dem..

Jag hade kunnat fortsätta i timmar, men tröttheten börjar ta över mig nu. För er som är intresserade av detta så finns det välskrivna dokumentära böcker.. Själv har jag som sagt min lilla kollektion bestående av:

1. Cosa Nostra "Historien om den sicilianska maffian" / John Dickie
2. Mafia / Tomas Lappalainen
3. Maffians värld "Historien om Cosa Nostra" / Maud Webster
4. Gomorra / Roberto Saviano (En dokumentär bok med en fiktionell handling)
5. Camorra "En bok om maffian i Neapel" / Tomas Lappalainen

Dem två sista böckerna är inriktade på Camorran, Neapels alldeles egna maffia. Ibland betraktad som mycket större och våldsammare än de legendariska familjerna på Sicilien.

Alec går loss

Nu sitter jag här som vanligt, bruttan sover och jag är klarvaken. Kollar på en förvirrande film(kanske för att jag inte tittar så mycket) med Alec Baldwin. Han spelar kasst som mafiosi, passar mer som supersnut eller något i den stilen. Och med den frissan som han brukar ligga inne med och en pose på det, så påminner han om en sån där blek gammal 90-tals modell bild som brukar hänga på otrendiga frisörsallonger. Med en intesiv och nästan påfrästande "Jag känner till hemligheten"-blick som om frisyren vore orsaken till hans enorma arrogans. Har alltid stört mig på dessa onödiga bilder som förmodligen inte har inspirerat en enda person på sådär 18 år nu.

Alec posar med sin frilla:

Cherry pop..

Efter en relativt lång betänketid så har jag äntligen motiverat mig till att skapa en egen blogg. Motivationen framodlades främst av att jag ville skriva ner mina tankar, jag tänker absolut inte skriva nån jävla "elektronisk dagbok" eller nåt liknande. Nej nej. Jag råkar bara vara en extremt tankspridd snubbe med alldeles too much on my chest. Positivt som negativt!
Det är rätt skönt ibland att ligga och fundera på saker och ting, men ibland blir det för mycket. Tankarna sväljer mig under nattid, då jag oftast inte kan sova och TV programmen består av uttjatade sitcoms från 1983 och totalt värdelösa reality baserade program som "Judge Judy".

Judge judy... Alltså ärligt talat, en orange hårig gammal kärring med irish-brooklyn accent som sitter och dömmer folk som hon har pratat med(eller nej förlåt) hackat på i några minuter. Jag menar what the fuck? Hade hon yttrat sig om mig på det viset hade jag punkterat lungan på den där wannabe Phill Banks idioten vid hennes sida och färgat hennes oranga hår rött med hjälp av hennes töntiga träklubba.. Med andra ord hammrat henne :) Nej men seriöst nu, jag vet att hon är advokat från början och förmodligen väldigt allmän utbildad men vafan, skärp dig! Det är inte som att hon är så skarpsinnad som hon framstår att vara, hon har manus och självklart har hon gått igenom "målet" femtioelva gånger innan inspelning. Men som sagt, den 66 åriga domaren
är inte född igår (onekligen) utan hon kan ett och annat. Men som jag ser på saken, så sjunker hon i mina ögon pga hennes mellansnack.. Stick to the script, lös fallet och håll käften! Jag förstår att det är hennes TV-image osv och att smaklösa amerikaner tycks gilla det men personligen så tittar jag hellre på Family guy isåfall! Meningslös underhållning som meningslös underhållning.. Family guy består varjefall av lite mer genomtänkta repliker och får en att rulla på mattan av skratt, och INTE vilja kasta handgranater på TVn, som miss Judy får en att vilja göra.

Okej detta tycks ha utvecklats till en Peter Griffin vs. Judith Sheindlin beef här. Men okej låt oss kika på det en sekund. Två irländsk/amerikanska TV ikoner från östra USA med liknande framgång inom medieindustrin. Skillnaden är dock att Peter är en uppdiktad seriefigur och att Judith är en real-life välutbildad advokat/domare. Två underhållnings program av en och samma kategori. Parodi! För det är precis vad det är min vän. Den som anser att Judge Judy är ett respektabelt och seriöst program(och som dock inte är amerikan) är fan körd. Det är en parodi på en rättegång, vilket jag personligen anser vara seriens tema, precis som Family guy då är en parodi på livet som en familjeman i ett irländskt bebott område runt Massachusets.
Visst, det sägs att det är "real cases" osv men jag köper inte det ritkigt, det är manipulerat för att tillfredställa oss tittare, precis som vilken manus skriven serie som helst. Seth MacFarlane som är Family guys skapare, och som förmodligen puffar plattor med skurre och är halvt mentalt störd fick en vision och gjorde TV historia av det. Judith sålde sin själ till CBS och gick från en förmodligen respekterad advokat till en löjlig och framför allt patetisk

"TV-domare". Men men, vad ska man säga.. Accepterad arrogans pga status? Eller kanske för att hon är gammal och vis? Fuck that, jag röstar på min buddy Peter Griffin :)